Strax före kl 13 så infann vi oss hos veterinären. De hade inte lunchat klart så vi fick  vänta utanför några minuter.

- Du Morsan, det gööör inget att det är stängt. Det är ju mycket kuligare att sitta här å spana istället!

Det blev ingen lång spaning för strax så kom personalen och öppnade och vi kunde gå in.

Båda gossarna skuttade glatt med, de tycker faktiskt att det är "kuligt" även inne hos vet! Det luktar ju så intressant och sen får man väga sig (Ymer 11,5 och Gusten nära 13 kg) och bäst av allt; man får träffa den snälla personalen :)

Veterinär Nina lyssnade först på Gustens hjärta och när det blev tummen upp på detta, fick han en lugnande spruta av syster Pia.

- Visst har ja´ ett gott hjärta, du Nina? Visst då?!?

Sen var det Ymers tur. Han har uppvisat tecken på att allt inte stått rätt till,  bl a haft en andedräkt som en avloppsbrunn, slickat på tyger - gärna sträva sådana, harklat sig m m. Min amatörmässiga gissning var 1. magen (igen!) eller 2. någon infektion som satt sig i halsen.

Vet Nina klämde, kände och tittade och kunde ganska snart konstatera att han återigen fått känning av sin magkatarr.

- Ja e riktigt sjuker, va? Så där sjuker så att det e synd om mej?? E ja de´?!?

- Nääe, Ymer - sååå sjuk är du inte.

- Nähä! Men godis kan jag väl få i allefall?!?

Han vet han Ymer, hur man charmar en kvinnlig veterinär ;)

Och visst fick han godis. En liten provpåse med specialfoder för känsliga magar som han mumsade i sig med god aptit.

Sen var han redo att gå hem...

- Du Morsan, nu e ja så frisk, så frisk. Kan vi gå nu?

Men det kunde vi inte för på golvet låg Gurra, fullständigt knockad :) och väntade på att syster Pia skulle komma och hämta honom. Han skulle få sina tänder putsade från tandsten och i hans fall görs detta under narkos då tänderna skrapas med ultraljud.

- Jädrar vicken grogg!!...ba´däcka´direkt...lixom...

Syster Pia kom och tog med sig Gusten. Det skulle ta några timmar så under tiden åkte Ymer och jag hem och tog oss en fika. Ja, inte Ymer då - han fick hålla tillgodo med ett kex.

Vid 16-tiden var jag tillbaka på kliniken och hämtade upp en något yrvaken Gusten. Det var lite si och så med gången, kan man säga. Allt som fattades var en partyhatt och han hade sett ut som vilken hemåtvändande krogbesökare som helst :)

-Va?? E feschten redan schlut?....Typischt...

Nu ligger han här hemma och sover den drucknes sömn, smackar, gnäller och morrar om vartannat! Som en riktig fyllehund :))

Men en fyllehund med ett bländande leende. Inte bara är tandstenen borta, alla tänder är också polerade - en extrafavör för att han hade skött sig så bra!!

Gusten, du är allt en liten hjärtekrossare du ;)

Ymer kommer nu att få äta medicin i två veckor. Hjälper den så är planen att han får fortsätta med den livet ut. Fungerar den inte, så blir det till att återvända till kliniken för en mer djuplodad undersökning.

Så nu håller jag tummarna för att just den här medicinen är vad Ysterkvist behöver för att bli fri från sina besvär! Hoppas, hoppas, HOPPAS!!!