GRATTIS Quba på din 1-årsdag!    

Strax före kl 13 så infann vi oss hos veterinären. De hade inte lunchat klart så vi fick  vänta utanför några minuter.

- Du Morsan, det gööör inget att det är stängt. Det är ju mycket kuligare att sitta här å spana istället!

Det blev ingen lång spaning för strax så kom personalen och öppnade och vi kunde gå in.

Båda gossarna skuttade glatt med, de tycker faktiskt att det är "kuligt" även inne hos vet! Det luktar ju så intressant och sen får man väga sig (Ymer 11,5 och Gusten nära 13 kg) och bäst av allt; man får träffa den snälla personalen :)

Veterinär Nina lyssnade först på Gustens hjärta och när det blev tummen upp på detta, fick han en lugnande spruta av syster Pia.

- Visst har ja´ ett gott hjärta, du Nina? Visst då?!?

Sen var det Ymers tur. Han har uppvisat tecken på att allt inte stått rätt till,  bl a haft en andedräkt som en avloppsbrunn, slickat på tyger - gärna sträva sådana, harklat sig m m. Min amatörmässiga gissning var 1. magen (igen!) eller 2. någon infektion som satt sig i halsen.

Vet Nina klämde, kände och tittade och kunde ganska snart konstatera att han återigen fått känning av sin magkatarr.

- Ja e riktigt sjuker, va? Så där sjuker så att det e synd om mej?? E ja de´?!?

- Nääe, Ymer - sååå sjuk är du inte.

- Nähä! Men godis kan jag väl få i allefall?!?

Han vet han Ymer, hur man charmar en kvinnlig veterinär ;)

Och visst fick han godis. En liten provpåse med specialfoder för känsliga magar som han mumsade i sig med god aptit.

Sen var han redo att gå hem...

- Du Morsan, nu e ja så frisk, så frisk. Kan vi gå nu?

Men det kunde vi inte för på golvet låg Gurra, fullständigt knockad :) och väntade på att syster Pia skulle komma och hämta honom. Han skulle få sina tänder putsade från tandsten och i hans fall görs detta under narkos då tänderna skrapas med ultraljud.

- Jädrar vicken grogg!!...ba´däcka´direkt...lixom...

Syster Pia kom och tog med sig Gusten. Det skulle ta några timmar så under tiden åkte Ymer och jag hem och tog oss en fika. Ja, inte Ymer då - han fick hålla tillgodo med ett kex.

Vid 16-tiden var jag tillbaka på kliniken och hämtade upp en något yrvaken Gusten. Det var lite si och så med gången, kan man säga. Allt som fattades var en partyhatt och han hade sett ut som vilken hemåtvändande krogbesökare som helst :)

-Va?? E feschten redan schlut?....Typischt...

Nu ligger han här hemma och sover den drucknes sömn, smackar, gnäller och morrar om vartannat! Som en riktig fyllehund :))

Men en fyllehund med ett bländande leende. Inte bara är tandstenen borta, alla tänder är också polerade - en extrafavör för att han hade skött sig så bra!!

Gusten, du är allt en liten hjärtekrossare du ;)

Ymer kommer nu att få äta medicin i två veckor. Hjälper den så är planen att han får fortsätta med den livet ut. Fungerar den inte, så blir det till att återvända till kliniken för en mer djuplodad undersökning.

Så nu håller jag tummarna för att just den här medicinen är vad Ysterkvist behöver för att bli fri från sina besvär! Hoppas, hoppas, HOPPAS!!!

...riktigt synd om mig! Riktigt eländigt synd, faktiskt :(

Dels var jag förkyld (i heeela dnäsan!!!!) och dels hade Ågren satt sina klor i mig.

Det sistnämnda eftersom denna måndag är början till slutet på min långa semester *hulk, hulk*

Frukostkaffet intogs med mjölk och en större mängd pappersnäsdukar och en fullkomlig orgie i självömkan. Stackars, stackars jag!!

Sen pockade Grabbarna på uppmärksamhet.

De var varken förkylda eller Ågrenangripna och att delta i nån form av gruppömkan, det stod ABSOLUT INTE på deras agenda! Nej, de var lika glada som vanligt och glada hundar behöver komma ut.

"When the going get´s tough - the tough get going", tänkte jag och så gav vi oss iväg.

Tänkte mig bara en liten tur men...ja, fin skog och strålande väder är en oslagbar kombination :)

Efter en dryg timmes promenad hade Ågren försvunnit - frös förmodligen ihjäl ;) och jag kände mig på G igen. Okej, den snoriga näsan fanns ju kvar men herre gud, värre saker har man ju varit med om. Som den gången jag hade mjäll t ex...

********************

Gårdagen blev också en bra dag tack vare en promenad.

Då tog Pensionatsföreståndarinnan och jag med oss ett gäng hundar (både tikar och hanar) och drog till skogs. Det var;

3 Schäfrar

2 Vättar

1 Cavalier

1 Cockerspaniel

1 Labrador

1 Border collie

och

1 Basketboll, modell punkterad

Alltså det finns inget som är så trivsamt som att se en grupp hundar som fritt springer/leker/rullar/snokar i snön. Man blir bara såå glad!!

Hundarna var också glada och efter 1,5 timmes promenad i obanad terrräng var de också ganska trötta. Grabbarna Grus och Quba rullade ihop sig på gästsängen så snart vi kommit hem och sen snarkade de gott. Hela kvällen :)

*************************

Imorgon blir det inte några längre vändor. Grabbarna Grus ska nämligen besöka veterinären. För Gustens del handlar det om lite tandputsning och Ymer ska få sin hals kontrollerad. Berättar mera om detta en annan dag för nu ska här drickas lite kaffe.

Ännu en strålande vinterdag, om än kall. När vi startade vår promenad så var det

-19 grader men när vi kom tillbaka så var det "bara" -15. Möjligt att det var vi som åstadkom denna temperaturhöjning för vi ångade på utav bara tusan ;)

Kände inte för att pulsa i snö så jag valde att ta mig runt på plogade skogsvägar. De här vägarna är bommade åt alla håll så där förekommer ingen biltrafik. Utom några jägare då och då (förmodligen därför vägarna plogas)

Idag var just ett sånt "då-tillfälle". Mötte flera bilar med jägare vid ratten. Hundarna var lösa men det var inget problem för bilarna körde sakta och Grabbarna har lärt sig att "Bil kommer!" betyder att de ska hoppa ut i dikesrenen. Jägarna vinkade och jag vinkade tillbaka. Lite så där Hejsan-Svejsan! som man gör när man möter nån i skogen ;)

Nåväl, vi traskade vidare och passerade flera bilar. Dessa stod parkerade och jag förstod att jakten fortfarande pågick. Hörde dock inga drivande hundar varför Grabbarna fick fortsätta att vara lösa.

Helt plötsligt ser jag att Gusten markerar och på hans kroppsspråk förstår jag att han upptäckt en människa. Han fick sin belöning och några uppmuntrande ord och sen fortsatte vi vägen fram. Då hör jag plötsligt en röst ifrån skogen;

- ´Allå dy!

- Jaa, hallå, svarade jag

- Vi jägar här..

- Nämen vad säger du!!! Å jag som trodde ni plockade bär....

Fast det där sista sa jag ju naturligtvis inte. Även om jag hade god lust att vräka ur mig nåt ironiskt. Nej, istället kände jag ilskan välla upp...

- Du din "biip", "biip", "biip" med din fåniga hatt med självlysande band och din medförda förlängda manlighet, tror du att du har nån ensamrätt att vara i skogen? VA???

- För allt vad du vet så kan jag ju BO här!!!

(det ligger faktiskt både en och tre hus i området)

Fast det där sa jag inte heller. Inte högt iaf. Då hördes rösten igen;

- Dy, vi jägar i skogen!

- Kul!, sa jag. -Själv promenerar jag. Med mina hundar, tillade jag snabbt. Rädd för att han kanske skulle tro att jag gick runt med två tama grävlingar och en varg.

Sen sa jag inget mer utan fortsatte framåt. Bakom mig hörde jag;

- Det flera jägar åt det hållet!

Vem bryr sig, tänkte jag och fortsatte gå. Sen slog det mig att jag inte visste VAD de jagade. Tänk om det var fruntimmer!!! Huga, huga - man har ju ändå liiite respekt för medförda förlängda manligheter...

Bakom nästa krök fick jag syn på nästa "jagare" och det var med viss oro som jag närmade mig. Utan skäl, visade det sig för det var en jägare som Hejsan-Svejsade så där glatt som man gör när man möter någon i skogen. Han fällde t o m en kommentar om att jag hade så fina och lydiga hundar!

Då blev jag glad och bestämde mig för att några "gästjagare" INTE skulle få förstöra varken mitt goda humör eller min tro på att de flesta jägare är rekordeliga människor.

Om de inte jagar varg vill säga,  för då hamnar de OFRÅNKOMLIGT i den förstnämda gruppen!!!

Då tar man en bunke hundar, lägger till några köldgrader och kyddar det hela med lite pudrig nysnö och en gnutta sol.

Voila!! Man kan omöjligt låta bli att le :)

- Vänta på mig !!

Leken är i full gång

Och snön den...

...yr och...

..YR!! 

- Men väänta då...

- Putte Phu, du är bra söt du!! 

- Jag leker hare, jag!

- Ojoj, nu snöar det oxå!

- Vart ska ni?

- Det är dax att gå hemåt nu...

- Men snälla, kan ni inte VÄÄÄNTA på mig då!!!

Så här på det nya året tänkte jag göra lite förändringar på bloggen. "Hotta" upp den liksom men....ja, hur jag än försökte så ville det sig inte riktigt. *suckar*

Nääe, jag nöjer mig att lägga in en Gästbok (se länk under Kalender) i övrigt får den se ut som vanligt.

Kanske att jag till våren får inspiration att "måla om" ;)

Så, välkomna alla läsare att skriva en hälsning. Kort eller lång eller bara ett enkelt Svejsan! Jag blir glad för allt :) 

Idag är INGEN bra dag att slicka på lyktstolpar. Bara så ni vet...

Öppnade ytterdörren i morse för att släppa ut Hjalmar. Tänkte att han ville/behövde gå ut och röra lite på sig.

Resultatet blev att han satte sig ned, tittade på mig med en ytterst förvånad, och även en smått oroad blick.

- Alltså matte...HUR tänkte du nu??? Jag är en KATT - ute är det KALLT......Frågor på det???????????? 

Sen tog han sin yviga svans och gick muttrande iväg för att uppsöka en ostörd plats där han kunde försjunka i somriga råttfångardrömmar.

Håhåjaja...

Grabbarna däremot hade inget emot en rask promenad. Minus 18 men de skuttade glatt omkring, lekte och gjorde snöänglar. Trots kylan blev det en dryg timmas promenad och när vi kom tillbaka till bilen så såg samtliga jyckar ut som Wassberg efter 5-milen - fulla i frost och is runt nosarna :))

Idag var heller ingen bra dag att åka till återvinningsstationen. Där var det nämligen kö. Lång, lång kö!!

Och köer är nåt som ger mig allergiska besvär så nu får kassarna med tidningar, flaskor och kartonger åka med i bilen ett tag till.

Det som återstår av denna dag kommer endast och enbart handla om inomhusaktiviteter. Jag kommer inte ens öppna kylskåpet!!

Gossarna myser...

...tillsammans...

...efter dagens skogstur. Skööönt!!

- Men vad är det du fått syn på, Ymer?

- Är det en stelfrusen mås?

- Eller förväntar du dig att stekta sparvar ska dimpa ner?

- Nånting damp uppbart ner...

- Men du har ju fångat en... Kong!!

- Du är duktig du, Ymer!

Se, en sån stolt och vacker "Kongfångare" ;)