Jag har googlat och googlat. Hela dagen har jag googlat efter ett botemedel mot denna sjukdom from hell. Det borde ju för jösse namn finnas ett piller, en kur, ett vadtusansomhelst som får snoret att förångas. Någonting som gör att man återfår sin forna glans. Eller ja....DET kanske är att önska för mycket....

Jag skulle bli mer än nöjd över ett medel som gör mig frisk och stark. På bumsen!!

Och vet ni? Jag tror faktiskt jag har hittat det. Jojomensan!! Alltså, kan det hjälpa mot halvdöda möss kan det säkert hjälpa mot förkylning :)

Den här veckan har jag skött mina åligganden som den goda medborgare jag är. Jag har slitit i mitt anletes svett  infunnit mig på arbetet och lämnat mitt bidrag till Borgs kassakista. Jodå, även jag tar mitt ansvar när det kommer till statens finanser och det Borg vill ha - det ska Borg få. Absolut!

Jag har även, i min strävan att vara en god hundägare, tagit Grabbarna på promenader.

Lantliga promenader där de kunnat andas hälsosam luft och där de också fått bekanta sig med några lantdjur.

- Titta! utropar jag när vi närmar oss fårhagen....

- Sicken söt liten lammstek! 

Grabbarna håller med och sen slickar vi oss alla om munnarna.

Jag har också avsatt tid för avkopplande kvalitetsmys, för det har jag hört är viktigt.

En sol, en pinne och en altan och man blir...

härligt relaxad!

Dessutom har jag låtit en av Grabbarna följa med till jobbet. Jag har förstått att det är viktigt för deras utveckling att de får kännedom om vad deras Människa gör hela dagarna. Eller i mitt fall, nätterna.

Denna vecka var det Gustens tur att följa med. Glad och nyfiken skuttade han in på jobbet. Hälsade välartat på kollegorna (läs; skällde och hoppade), snokade runt en stund för att sen sätta sig mitt på golvet med ett frågande uttryck "Äter ni aldrig på det här stället?"

Här kunde då kollegan imponera stort på Gusten. Kollegan som är pappa och absolut inte hundägare, hade tidigare på dagen besökt fashionabla Fältöversten och där blivit erbjuden en påse gratis smakprov på hundmat, vilket han raskt tackat ja till.

Och detta enbart med tanke på Grabbarna Grus!

En sån gest gör att man inser att det finns något gott i alla människor. T o m i kollegor!

Det var finfina saker i gratispåsen. Jag menar Ångkokad italiensk köttstuvning, det är inte kattskit det!

Sammantaget tycker jag att jag verkligen dragit mitt strå och burit mitt kors denna vecka.

Vad blev tacken?

Jo, en kraftfull förkylning!!!!!

Så, nu sitter jag här, igen!!,  omgiven av snorpapper, med en näsa som "is no more", med ett huvud som värker och med en kropp som är lika svag som vårisen.

SCHEISSE!!

Bambam och Jonjon är verkligen de små djurens beskyddare.

I veckan hittade de en säck i skogen som visade sig innehålla marsvin. Levande, värnlösa marsvin som någon med berått mod dumpat i skogen.

Här  (Expressen.se) kan du läsa hela historien och går du in på Corren.se så kan du läsa mera.

Utmanaren, du har allt ett par godhjärtade muffenweisrar du! :)

...nu är det bara arbeit, arbeit och åter arbeit.

Gäller bara att man hittar någon anständig klädtrasa som passar kroppen. Man har liksom levt lite svulstigt den senaste tiden. Kladdkaka hit och äppelkaka dit och som pricken över i´et - en pizza! HELT fel uppladdning för både jobb och beach 2010, om man säger så.

Doggsen åker till Panget idag. Nu är Ymer äntligen vid så pass god vigör att han kan vara där. Har tränat lite smått med honom de senaste dagarna och han är, minst sagt "på" men orken finns inte riktigt ännu.  Imorgon är det två veckor sen han opererades och dessförinnan var det ju en period där han var ganska nedgången, så man får nog räkna med att det tar lite tid innan han är som vanligt igen.

Quba å andra sidan, han är...han är...ja, han ÄR helt enkelt! Numer ser han inga monster i skogen, vilket är bra. Häromkvällen sprang han rakt in i en soptunna, modell större. Tunnan välte med ett brak och Quba....han lyfte inte ett ögonbryn!

Så det verkar som antalet spöken på hans hjärna har minskat UTOM på altanen. Där är de fortfarande kvar! Men vi har tränat lite smått var dag och faktiskt - även de spökena för en tynande tillvaro.

Kära värld, kanske att det kan bli hund av honom också. Någongång ;)

Gusten, HAN är precis som vanligt. Han går runt med ett ständigt leende och tycker allt är lattjo. Han fiser och rapar och kliar sig i skrevet - precis som en glad Gurra Aktersnurra brukar göra :)