...att jag hållit er på halstret! Men ni vet hur det kan vara så här på våren, åkern ska plöjas, korna ska mjölkas och brunn ska täckas. Ett jädra sjå, med andra ord!

YMER

Liten tapper Ymer har idag opererats och allt gick enligt plan. Han är sydd, tejpad och limmad efter att man;

1) tagit urinstenarna

2) gjort en ny fistelgång

3) kastrerat honom

Urinstenarna som var 6 till antalet var små men elakt vassa och helt klart av samma sort som förra gången, alltså kalciumoxalatstenar.

Försöket att vidga den gamla fistelgången misslyckades. Den hade helt enkelt växt igen alldeles för mycket så det var bara att fixa till en ny. Lite pyssligt med tanke på den lilla yta där en sån kan förläggas och problemet med gammal ärrvävnad. Men, med en duktig vet som är stadig på hand och har högt betyg i syslöjd så finns den nu där.

De små kulorna med vidhängande påse är borta och skickas för analys.

ANA-provet (det som ger svar på autoimmuna sjukdomar) har ännu inte kommit åter från analys.

Det var en slagen hjälte som jag hämtade, "hög som ett hus" och mycket, mycket trött!! Han ligger nu nerbäddad vid mina fötter. Jag får hålla lite koll för rätt som det är irrar han upp och drogad som han är,  har han INGEN styrsel vare sig i ben eller hjärna ;) Tulle liten...

PAKET

Detta paket, som visade sig vara ett stort, vitt vadderad kuvert,  hämtades alltså igår och Ymer var både ivrig och "på" (annat än idag kan man säga :) och lyckades ganska snabbt öppna detsamma. Däri låg fyra nya paket, inslagna i vackert rosamönstrat papper. Två av dem var till Ymer och sen var det varsitt till Gusten & Quba. Nu tog inte Ymer någon hänsyn till det. Nix!, han lade raskt beslag på alla paketen. När jag lite fint påpekade att två av paketen faktiskt var till Gusten och Quba (för så stod det på dem),  tittade Ymer klentroget på mig.

- Hur ska jag veta det? Jag kan INTE läsa!!

- Nä, det förstås...så tokigt av mig...

Efter att vi bringat ordning i vem som skulle ha vilket paket så var alla nöjda. Alla fick varsitt grisöra - gott, gott, gott!! - och Ymer fick också en leksak, en "draghund" som han blev mycket förtjust i :)

Till A-K

Ymer bugar och säger Tack!

Gusten & Quba säger bara Tack! (de har nämligen inte lärt sig buga)

och jag, ja säger TACK! och sen niger jag (för det gör ju fina flickor :)

Idag var det dax för ett snabbt besök på veterinärkliniken. Eller så snabbt blev det inte för många i personalen vill hälsa och klappa på Ysterkvisten. Och Ymer var inte sen att ta tillfället iakt att riktigt få "tala ut" om allt elände som varit. Uj, så han knorrade och morrade och gnydde och pussades!

Alltså, den jycken VET att dra nytta av situationen, han! :)

Den egentliga anledningen till besöket var att ta ett nytt blodprov som till min STORA glädje visade UA! Nu blir det operation på tisdag nästa vecka och sen står det nog inte på förrän Ymer är i form igen. Jädrar vad jag ser fram emot det!!!

När jag ändå var på kliniken så passade jag på att miljöträna Qubanen. Jag hade ställt i sinnet att vi skulle öva "Stå på våg" och jodå...det gick väl...bra.

Själva vägandet, alltså. Men det var vägen till vågen som blev något ryckig, om jag säger så. Först två sidohopp, sen en klockren totalvägran vid dörren. Det blev till att slå en volt och sen på´t igen! Och se på tusan, nu kom vi in genom dörren.  Men med en gångstil som klinikpersonalen förmodligen aldrig skådat förr. Inte hos en schäfer iaf.

Jösses, vad ska det bli av den hunden??

Nåväl, några pluspoäng kammade han iaf hem idag genom att göra ett bra uppletande. För att inte tala om alla poäng som hans söthet renderade ;)

Jag är inte bara hundägare, jag är postlådeinnehavare också och idag låg det i nämnda låda ett brev. Ett brev adresserat till mig. Och Ymer.

Jag förstod direkt att avsändaren till detta personliga brev inte var a) skatteverket, b) försäkringsbolaget eller c) barnavårdsmyndigheten (eftersom den inte ens existerar!) utan att det här rörde sig om något helt annat.

Med ivriga fingrar sprättades kuvertet.

Kortet till mig lästes av mig.  Kortet till Ymer lästes också av mig (här ger jag er läsare möjlighet att själva lista ut varför...) men snaxen som bifogats, de fick Ymer mumsa på alldeles själv! :)

Alltså, Postverkets gamla slogan att "Ett brev betyder så mycket"   - DEN är i högsta grad sann!

**********

Tack snälla, snälla, snälla Irene!

Av sån vänlighet, sån omtanke blir man glad. Varm och glad ända in i hjärteroten!

 Ymer låter hälsa att Huliganen, han känns som en rekordelig grabb! :) 

En stor & varm kram från oss båda!

Nu börjar det likna lite mer "vanlig" vardag igen. Grabbarna är samlade och Ymer blir mer och mer sitt gamla vanliga jag.

De senaste veckorna har ju minst sagt pendlat mellan oro och nagelbitning. Mellan Fan på väggen och domedagsmusik till tårar. För att nu (förhoppningsvis!) plana ut i ett "Så levde de lyckliga i alla sina dar".

Jaa, man kan inte säga annat än att den jycken, HAN har sinne för dramatik!

Väntar på att veterinär Nina ska ringa så att vi kan bestämma när kastreringen kan ske.

Lotti; din idé med avskedskalas med pannkakor å jamåduleva....alltså, den var bra, inte tu tal om annat men....njaae, jag tror ändå jag går på Hovis linje;

Hysch, Hysch, don´t mention the you-know-what-I-mean, just knips, knips...

Ett tecken på att Ymer börjar komma i form är att han är träningssugen. Johodå, den lille ystre vätten gjorde igår en räd i ryggsäcken och kom bärandes både på apportbock och spårpinnar. Sööt! :)

Så alldeles självklart blev det lite träning av enklare moment till Ymers stora förtjusning.

Qubanen fick även han gnugga sina geniknölar. Uppletande och fotposition stod på hans program. Plus godissök på altanen. Han har fortfarande en issue med denna altan, speciellt mittendelen är i hans värld en ofantligt farlig plats...

Gurra Aktersnurra tränade läggande under gång så det tjongade i altanen och som belöning för gott jobb fick han leta tennisboll, en syssla som han på senaste tiden blivit helt fascinerad av.

ÄNTLIGEN är det mesta av snön borta så idag blir det skogen. Ljuvligt!! 

Med stor sannolikhet har Ymer en form av testikelcancer. Veterinär Patrik ringde här på kvällen och meddelade detta. Den här cancerformen visar sig i en överproduktion av östrogen och normalt ska den ligga på 0-25. Ymer hade 70!! Denna stora differens menade man, helt klart talade för att man nu hittat orsaken till Ymers ohälsa.

Det blev ett lååångt samtal. Jag hade många frågor, han hade svar men inte på allt men det som kommer att hända nu är;

Nästa vecka kommer man ta ett nytt blodprov och jämföra med det som togs i samband med att han blev sjuk. Man vill se om behandlingen med antibiotika/kortison har gjort någon verkan.

Sen kommer han kastreras.

Sen följer en tid då man förhoppningsvis ser en Ymer som blir piggare och piggare.

**************

Jaha, så där står vi nu.

Blev jag ledsen? Blev jag lättad? Blev jag ännu mer orolig?

Jag har haft några timmar på mig att fundera och jag tänker så här;

Visst, cancer låter läskigt men uppenbarligen är detta en cancerform där chansen att bli frisk är väldigt stor. Alltså känner jag mig optimistisk och  väldigt lättad att vi nu har en diagnos. Mycket enklare att förhålla sig till än ovissheten.

Sen när jag tittar på Ymer som rullat ihop sig på sängen så blir jag ändå lite ledsen.

Min lilla bästis, att du ska ha så mycket elände i din lilla kropp...

Men tänker sen att det är mycket av ALLT när det gäller Ysterkvist, så varför skulle detta med sjukdomar vara ett undantag och på något sätt så känner jag att är det nån som kommer att fixa det här, så är det Ymer!

Håhåjaja...

Det blev nog inte så uttömmande det här inlägget heller. Kanske bara gav upphov till fler frågor och undringar men jag lovar! - så snart jag fått HELA bilden klar för mig så ska jag försöka ge svar.

Så hav tålamod med mina "ofullbordade" inlägg ett tag till!

Och återigen; Tack snälla, rara ni för alla stöttande kommentarer. Ni kan inte ana hur bra det känns!

NU har veterinär Patrik ringt med följande besked:

Benmärgsprovet visade inget tecken på något cancerlikt.  

Däremot kunde man se en liten förändring som kunde tyda på någon autoimmun

sjukdom.

Borelia/ilichiosprov - negativt.

Sen återstår två prov, som vet hoppades han skulle få svar på senare i em. Bl a det  som visar om det rör sig om en testikelcancer.

fortsättning följer...

Idag ser den ut så här:

Feberfri

Dricker och äter med god aptit

Något mer kissnödig än vanligt (kan ha sin förklaring i kortisonet)

Fortfarande lite stel i kroppen

Visar ibland hälta på höger framben (det var där man tog benmärgsprovet, vet inte om det kan vara anledningen...)

Pigg i blicken

Ger ifrån sig ett och annat glädjeskall mellan varven

Veterinär har ringt på morgonen för att efterhöra sig om läget. (DET tycker jag var omtänksamt av honom!) Han blev glad över beskedet att Ymer nu var feberfri. Han kunde berätta att provet på ledvätska var UA. Bra, bra!!

Nu inväntar vi bara svar från resterande prover.

Kan inte sticka under stol med att det är en orolig väntan...

Även om han fortfarande befinner sig i Öh ba´- Du ba´ - Moped ba´-åldern så börjar han så sakteliga närma sig vuxenvärlden.

Sen några dagar tillbaka så lyfter han på benet och idag började han även sprätta efter kissningen.

Men bara lite försiktigt för annars blir han rädd för det som han sprätter iväg!

Vilken hjälte!! :))